Bokens titel. Om boken utkommit under olika titlar, visas här den första titeln.
Australien är också en ö
Typ
romaner
Klicka här om du vill veta mer om författaren och om författarens övriga verk.
Beskrivning
Egentligen är det här en hemskt lång historia. Men en tät roman om Ole som blivit lämnad på mormors Ö när mamma och nya bebin och Kennet åkt till Toscana. Om mormor som röker och vispar med sin röda fläta och alltid gör som hon vill och morfar som är grå i huden och har varit med i Kriget. Men också om fiskmåsar som pratar svenska, om Runar som luktar mest i hela världen, om att simma med Linna och om tår.
Malin Kivelä är född 1974 i Helsingfors, grundande medlem i Skunkteatern och har jobbat som journalist, bl.a. på Ny Tid. Det här är hennes debut, en sällsynt säkert skriven tragikomisk uppväxthistoria med en alldeles egen röst och humor.
(Söderström)
(Söderström)
Personer, aktörer
Huvudpersoner
Platser för händelserna
Konkreta platser för händelserna
Tidpunkt för händelserna
Ämnesord
Originalspråk
Textutdrag
Mina tår skrattar.
Det är sant.
Jag har försökt fundera ut om det är tånaglarna som är tänderna. Eller om det är bågen som tårna bildar som ser ut som en mun. Om tårna alls liknar ett ansikte med mun, eller om de skrattar av sig själva, på något alldeles eget vis. Ibland känns det som om jag skulle förstå hela världen om jag bara kom på vad det är som gör att det ser ut som om mina tår skrattar. Eller inte bara ser ut. De gör det. De skrattar, tyst för sig själva, åt allt ihop. Åt mig till och med, fast det är mig de sitter fast vid och inte skulle klara sig utan.
Det har alltid varit så. Att mina, just mina tår skrattar. En del saker blir annorlunda, men mina tår är som de är.Det finns morgonmål. Men det finns också tår. Jag undrar om någon annan i världen har skrattande tår, så alltid när jag ser en fot utan strumpor tittar jag så noga jag täcks på den. En gång frågade jag mamma om hon kunde se att mina tår skrattar. Hon såg konstigt på mig en lång stund. Sedan tittade hon snabbt ner på mina tår och upp igen och sa Va? med ett nuräckerdetjagbehövervuxetsällskap-tonfall.
Kanske det var mina tårs fel att hon hittade Kennet kort efter det.
Sedan dess har jag inte berättat om mina skrattande tår för någon och tänker inte göra det heller. Det är min egen sak. Min hemlighet.
Men jag fortsätter undersöka tår.
För de hör till planen.
Till min forskning.
Om hur saker är
Det är sant.
Jag har försökt fundera ut om det är tånaglarna som är tänderna. Eller om det är bågen som tårna bildar som ser ut som en mun. Om tårna alls liknar ett ansikte med mun, eller om de skrattar av sig själva, på något alldeles eget vis. Ibland känns det som om jag skulle förstå hela världen om jag bara kom på vad det är som gör att det ser ut som om mina tår skrattar. Eller inte bara ser ut. De gör det. De skrattar, tyst för sig själva, åt allt ihop. Åt mig till och med, fast det är mig de sitter fast vid och inte skulle klara sig utan.
Det har alltid varit så. Att mina, just mina tår skrattar. En del saker blir annorlunda, men mina tår är som de är.Det finns morgonmål. Men det finns också tår. Jag undrar om någon annan i världen har skrattande tår, så alltid när jag ser en fot utan strumpor tittar jag så noga jag täcks på den. En gång frågade jag mamma om hon kunde se att mina tår skrattar. Hon såg konstigt på mig en lång stund. Sedan tittade hon snabbt ner på mina tår och upp igen och sa Va? med ett nuräckerdetjagbehövervuxetsällskap-tonfall.
Kanske det var mina tårs fel att hon hittade Kennet kort efter det.
Sedan dess har jag inte berättat om mina skrattande tår för någon och tänker inte göra det heller. Det är min egen sak. Min hemlighet.
Men jag fortsätter undersöka tår.
För de hör till planen.
Till min forskning.
Om hur saker är
Uppgifter om originalutgåvan av verket samt den första översatta utgåvan på svenska och/eller finska. Här visas också uppgifter om eventuella nyöversättningar och ibland även uppgifter om översättningar till andra språk än finska och svenska.
utgivningar
Första publikation
ja
Utgivningstid
Sidantal
196