Kivelä, Malin

Kivelä är grundande och aktiv medlem av Skunkteatern där hon medverkat och medverkar som dramatiker, regissör och skådespelare. Hon har också regisserat och översatt pjäsen Mamma Magikern som gick på Wasa Teater i november 2005. Kivelä medverkar som kolumnist i tidskriften Ny Tid och radioprogrammet Razzia. Sedan 2004 är hon en av chefredaktörerna för kulturtidskriften Kontur.

Kivelä har studerat journalistik på Svenska social- och kommunalhögskolan och skådespelararbete på Manchester Metropolitan University. Hon har gått Åbo Akademis författarutbildning 2000-2002 och studerar fr.o.m. detta år regi och dramatik som fortsättningsstuderande på Teaterhögskolan i Helsingfors.

intressen: att dansa och sporta, att läsa om och hetsa upp mig över världens förunderligheter (till exempel främmande språk, sjukdomar och Elvis Presley).

SMAKSAKER:

Oförglömliga konstupplevelser som påverkat mig: Sagan om fjällflickan Heidi, filmen Singles i början av 90-talet, Kenneth Kvarnströms koreografier på Helsingfors Stadsteater, Maria Gripes böcker, Becketts pjäser En kär plats (i fantasivärlden): den engelska trädgården. Skenbart osymmetrisk, en blandning av mystik och hemtrevnad. Snirkliga stolar, tekoppar som ryker, olika avdelningar med vackra namn. En fascinerande historisk period: Slutet av 1800-talet, viktorianismen, kolonialismen, smogen över London, fabrikerna, de lungsjuka, sanatorierna En fascinerande historisk person: Karen Blixen
Novellen "Lila violett" fick ett hedersomnämnande i Arvid Mörne-tävlingen 1999.
Romanen "Du eller aldrig" nominerades till Runeberg-priset 2006.

Mera uppgifter om författarens verk

Det är så lätt att leva livet / skådespel. Skrivet tillsammans med Hannele Mikaela Taivassalo. Skunkteatern, 1994.

Slåss i halvmulet / essä. Rapport från planet mamma (antologi). Söderström 2003.

Schh / novell. Vädret slår om så plötsligt ibland (antologi). Söderström 2003.

Den förträffliga herr Glad / bilderbok. Illustratör: Linda Bondestam. Söderström 2004.

Textutdrag

varför skrattar du aldrig
om du sku skratta lite ibland

Mamma har lår som tjocka tunnor med cellulitkratrar överallt och hon breder ut sig i båten. Könshåren väller över den för lilla bikiniunderdelen, och Kalervo ser på henne och inte ens i smyg.
Jag har också fått könshår, massor av könshår som växer svarta och krulliga, men jag rakar bort dem, vartenda ett, så jag får nippor ner på låren som varar och kliar.

varför ser du så sur ut det är hemskt att se på en människa
som är så där sur hela tiden

Jag stänger in mig i kajutan och läser. Jag läser tills ögonen börjar blöda och det blir alldeles vått på dynan. Jag har gula tänder och det är ingenting att skratta åt.

ta en smörgås nu ens en jag har köpt grynost
och titta jag sätter gurka i stället för smör

Den där oron som jag hatar, som jag älskar och vill ha. Hon funderar.

om jag lagar en fruktsallad

Ingen fråga en order.
Så jag äter apelsinochbananochhallon som hon sparat bara för mig ? det blir ingenting åt tvillingarna, ler hon, fiskar efter mig, jag ser nog att hon strör socker över, och så går hon ut igen och solar sig fast hon aldrig blir brun egentligen bara rödfläckig, och Kalervo styr båten och han är Man och jag sitter inne i mörkret och gnager gnager mager mager.

(ur novellen Schh i antologin Vädret slår om så hastigt ibland, 2003)