Pappas påhittade barndom

Moa har jättetråkigt. Pappa bara jobbar och han har gömt hennes mobiltelefon. Skärmtiden är slut. Sen börjar han tjata om sin barndom igen. Men Moa blir lite nyfiken. Pappas barndom låter påhittad och konstig. Pappa berättar om halltelefonen med nummerskiva (Tänk! Bara en telefon för hela familjen!), barnprogram som gick en halv timme på tv varje dag. Hade man inte möjlighet att titta just när det gick på tv, kunde man inte se det på nytt senare. Inte fanns Youtube eller Google på den tiden. Pappa bygger en telefon av två muggar och ett snöre. Moa fattar inte hur det funkar. Varför var telefonnumren så korta på den tiden? 

Sen vill pappa cykla till farfar, men först måste de pumpa däcket och söka efter hjälmar. Fast när pappa var liten hade ingen hjälm och inget  säkerhetsbälte i bilen. Pappa cyklade jämt. Ingen hade tid att skjutsa honom till träningar. Nu vill han alltså cykla till farfar, trots att de inte vet om han är hemma eller vill ha besök och trots att Moas cykel är för liten. Hon får göra som de gjorde förr, sitta på pakethållaren och hålla i sig i pappa. Men aj, vad det skumpar och hoppar. Hon får ont i rumpan. Det blir mörkare och mörkare. Hur ska de hitta till farfar? De har ju ingen gps eller någonting. Och skogen är så stor. Tänk om de cyklar vilse! Eller tänk om det kommer farliga älgar!

Pappas påhittade barndom av Jesper Lundqvist är en rolig bok som handlar om skillnaden mellan generationer. Moa hittar pappas gamla skidor i garaget, men det är inga vanliga skidor. Istället är de korta och breda, av rött plast. Och så den konstiga digitalklockan med en pytteliten ruta. Runt 50 sidor har boken och rekommenderas för 6-9-åringar. Intressant att läsa om en tid när varken datorer, internet eller streamingtjänster fanns.