Sommarorgel

Jan Fridegård berättar denna gång en vemodig och vacker kärlekshistoria – man hade lust att säga kärlekssaga – om en åldrig orgelbyggare och en medelålders kvinna, som under några sommarveckor upplever sitt livs stora ögonblick i en gemenskap utanför allt förnuft och alla fördomar. Novellen, ty det är snarare fråga om en lång novell än en roman, har som ledmotiv några rader av den tyska medeltidsdiktaren Walter von der Vogelweide och därmed har väl författaren velat poängtera bokens karaktär av poesi på prosa. Tyvärr är Fridegård numera alltför mångordig: en större koncentration och mindre upprepningar hade krävts för att av denna bok göra ett konstnärligt helt övertygande verk.