Din tjänare hör

Vilken fröjd att Läsa Sara Lidman! Hemma igen i sin egen del av världen, Västerbottens inland. Här har hon outtömliga källor att ösa ur: släktminnen, historier, tradition. Hon berättar i denna bok om människor och händelser för hundra år sedan i Lillvattnets socken, när det ännu var långt till det övriga "Schwärje" och framför allt långt till herrarna i Stockholm. Och hennes språk är så flödande rikt att man tappar andan bara av att läsa det, ångande mustig dialekt inmängd med bibelcitat, gammaldags högtidliga vändningar, ordspråk, ramsor. Gestalter från Bibeln är här lika bekanta som släkt och grannar, svält och nöd så nära att man inte vägar nämna dem vid namn. Men också stoltaste ungdom med djärvhet och tro på sig själv finns med i denna den första delen av en planerad trilogi från dessa trakter och tider då ännu ingen "Jernbana" fanns och då det gällde att med alla medel, mest arbete, se till att inte "släppa fattigdomen upp på botdet". Man har stora förväntningar på de följande delarna efter detta mäktiga preludium där berättelsen hela tiden är "i svängning mellan den dråpliga ytan och smärtans grund". Att engagemanget är djupt, det vet man när det är Sara Lidman som skriver.