Nu sjunger fåglarna igen

v. Martens fortsätter sin skildring av dagssländelivet på Mallorca. Författarjaget Mikael förflyttar sig i minnet och nuet snabbt mellan hemmet i Palma och olika europeiska städer, målen för hans villrådiga färder förefaller lika godtyckligt valda som de unga kvinnor som passerar revy och som skiljer sig från varandra endast till namnet. Genom att inskränka miljö- och personteckningen till ett minimum har författaren tydligen velat illustrera dels den gamla sanningen att man inte kan resa ifrån sig själv och det alltså är likgiltigt var man befinner sig, dels Mikaels oförmåga till djupare mänsklig kontakt. Författaren varvar kärleksjoller och drinkar med funderingar över sanningen, kärleken och våldet. Den milt ironiska stilen, de vitsiga formuleringarna från tidigare böcker är borta. Greppet är allvarligare, man har intrycket att v. Martens tröttnat på att kåsera och att han söker efter nya utgångspunkter. "Nu sjunga fåglarna igen" intresserar som ett led i författarens utveckling.