Kejsarens tempel

Författaren har under de senaste åren vunnit ett tämligen enhälligt erkännande för sina skildringar i romanform av liv och sed i Japan. I flere avseenden har han justerat västerlänningens uppfattning om detta örike och dess folk. Erfarenheter, vunna genom självsyn, hava lagts till grund för de människors öden och livsåskådning han tecknat. Ett fullt njutbart språk, en hälsobringande, uppiggande humor, en vaken blick, som ser de större sammanhangen under ytan av det som synes ske detta är en lycklig förening av författaregenskaper, och John Paris är i besittning av dem. I föreliggande bok har han gett sin fantasi fullt fria tyglar, han för läsaren till ett örike någonstädes bortom Japan, men ett rike som man fåfängt skall söka på kartan över Stilla oceanen. ”Thulia” heter landet, och österländskt är det prästvälde, under vilket folket suckar. En ung representant vid den engelska legationen slår hål i den stora lögnen om en kejsare, som ej finnes i verkligheten, en lögn, på vilken prästerna byggt hela sitt inflytande. Det blir revolution och en ny författning, i huvudsak dock lik den gamla. Det är alldeles tydligt att förf. ej lagt huvudvikten vid dessa politiska händelser i det obefintliga Thulia, det är en samhällssatir han ger, och den saknar ej välplacerade snärtar.