Sången om Taimi och Sonja
Samtida recension
Resonerande bokkatalogen gavs ut av Statens biblioteksbyrå mellan åren 1923-1961 och av Skolstyrelsens biblioteksbyrå mellan åren 1962-1988. Den delades ut som bilaga till Svenskbygden. Tidningen innehöll korta recensioner av ny, svenskspråkig litteratur och användes som hjälpmedel vid bibliotekens bokval.
Recension i Resonerande bokkatalog
Upphovsman
Utkommit i nummer
6/1984
Recension
Trots bokens titel har nog AW inte anslutit sig till kören av kvinnolitteratur, kanske snarare emigrantlitteratur. Eller vad tycks?
Första sången lyfter fram ettr levnadsöde ur den finska ödemarken. Mannen, Erkki, arbetar som skogshuggare, en skogsbolagets slav. Hustrun, Taimi, sliter för att hålla nöden botta och ta vård om de sju barnen. När mannen drabbats av en arbetsolycka är det hon, som måste inse sanningen. Familjens enda räddning är att sälja allt och flytta till Sverige. Denna magra, bittra Taimi ar långt ifrån någon Bonden Paavo, men hennes Erkki, tillintetgjord av slaget, är knappast heller någon sentida undergiven ödemarksbo.
– En detalj ur emigranternas verklighet; det forna hemlandet förenar, när språken inte längre skiljer. Den vanligen mjuk glidande versrytmen (en modifierad runometer) understryker diktens objektiva, behärskade ton. Taimis öde ter sig därför mest som folksaga, men Sonjas liv har mer smak av österbottnisk nutid. – En stram skildring av två familjer, med stänk av humor som välplacerade ljusglimtar.
Första sången lyfter fram ettr levnadsöde ur den finska ödemarken. Mannen, Erkki, arbetar som skogshuggare, en skogsbolagets slav. Hustrun, Taimi, sliter för att hålla nöden botta och ta vård om de sju barnen. När mannen drabbats av en arbetsolycka är det hon, som måste inse sanningen. Familjens enda räddning är att sälja allt och flytta till Sverige. Denna magra, bittra Taimi ar långt ifrån någon Bonden Paavo, men hennes Erkki, tillintetgjord av slaget, är knappast heller någon sentida undergiven ödemarksbo.
– En detalj ur emigranternas verklighet; det forna hemlandet förenar, när språken inte längre skiljer. Den vanligen mjuk glidande versrytmen (en modifierad runometer) understryker diktens objektiva, behärskade ton. Taimis öde ter sig därför mest som folksaga, men Sonjas liv har mer smak av österbottnisk nutid. – En stram skildring av två familjer, med stänk av humor som välplacerade ljusglimtar.