Glansbilder
Samtida recension
Resonerande bokkatalogen gavs ut av Statens biblioteksbyrå mellan åren 1923-1961 och av Skolstyrelsens biblioteksbyrå mellan åren 1962-1988. Den delades ut som bilaga till Svenskbygden. Tidningen innehöll korta recensioner av ny, svenskspråkig litteratur och användes som hjälpmedel vid bibliotekens bokval.
Recension i Resonerande bokkatalog
Upphovsman
Utkommit i nummer
6-7/1988
Recension
Boken är första delen i en romanserie som hämtar stoff från engelska statskyrkan under nittonhundratalet. Någon teologisk bok är det givetvis inte. Denna första bok i romanserien är en bok om ”de masker” människorna lever bakom, om passion och om själavård. Författaren använder inte begreppet ”mask” utan talar om glansbilder, därav också. bokens namn. En stor del av boken är en hyllning till den kyrkliga själavården. Författarens beskrivning av den själavård romanens huvudperson genomgår påminner om hur en detektiv ”nystar upp” en kriminalgåta. Här kan man ana sig till författarens juridiska bakgrund. Det triangeldrama som hela boken spinner kring, känns tyvärr alltför fantastiskt och fantasifullt. Författarens starka sida är hennes miljö- och personbeskrivningar som trots intrigens omöjlighet(?) gör boken levande och medryckande.
Vem är då boken skriven för? Om också boken ingalunda är kyrkofientlig det visar i all sin tydlighet hyllningen till själavården, riktar den sig knappast i första hand till den grupp av människor som är kyrkligt intresserade. Det är trots att författaren rör sig i ”teologiska kretsar” en helt profan bok om en människas uppgörelse med sig själv och hans passion till den kvinna han älskar. En bok som vem som helst kan läsa, i första hand tack vare dess stilistiska förtjänster. Susan Howatch som skrivit boken är född 1940 och har tidigare gett ut flera romaner.
Lay-outen som till en början tycks vara helt intetsägande, blir efter att man läst boken en god illustration till hela romanens innehåll. En välskriven bok som dock p.g.a. sitt ovanliga tema, kan ha svårt att finna läsare.
Vem är då boken skriven för? Om också boken ingalunda är kyrkofientlig det visar i all sin tydlighet hyllningen till själavården, riktar den sig knappast i första hand till den grupp av människor som är kyrkligt intresserade. Det är trots att författaren rör sig i ”teologiska kretsar” en helt profan bok om en människas uppgörelse med sig själv och hans passion till den kvinna han älskar. En bok som vem som helst kan läsa, i första hand tack vare dess stilistiska förtjänster. Susan Howatch som skrivit boken är född 1940 och har tidigare gett ut flera romaner.
Lay-outen som till en början tycks vara helt intetsägande, blir efter att man läst boken en god illustration till hela romanens innehåll. En välskriven bok som dock p.g.a. sitt ovanliga tema, kan ha svårt att finna läsare.