Aria
Samtida recension
Resonerande bokkatalogen gavs ut av Statens biblioteksbyrå mellan åren 1923-1961 och av Skolstyrelsens biblioteksbyrå mellan åren 1962-1988. Den delades ut som bilaga till Svenskbygden. Tidningen innehöll korta recensioner av ny, svenskspråkig litteratur och användes som hjälpmedel vid bibliotekens bokval.
Recension i Resonerande bokkatalog
Upphovsman
Utkommit i nummer
1-2/1988
Recension
Gungerd Wikholms dikter i ”Aria” är beskrivande och fyllda av ömhet och tillförsikt. Hon besitter förmågan att göra det jordnära magiskt som till exempel i den underbara dikten om potatis i en källare. Hon går bland fåglar, djur och träd, morfar och farmor på ett eftertänksamt och försonande sätt, hon är en integrerad del av det hon beskriver.
Jag tycker ändå att dikterna kanske är för belastade av alla bilder trots att de har den förtjänsten att de inte är symboler utan en lönn är en lönn. Dikterna oroar heller inte, sätter inte i gång några processer (i alla fall inte hos mig) och komplikationerna är lugna, melodiska konstateranden. Starkast är Vikholm när hon skriver om åldrande människor: ”En gammal hand Ärret / Alla fjäll från braxarna / Det är underligt / att älska någon / för den klumpiga tumnagelns / skull En gammal mänska / planerar inte sin beröring / Handen vilar en stund / där den råkar stanna"
Jag tycker ändå att dikterna kanske är för belastade av alla bilder trots att de har den förtjänsten att de inte är symboler utan en lönn är en lönn. Dikterna oroar heller inte, sätter inte i gång några processer (i alla fall inte hos mig) och komplikationerna är lugna, melodiska konstateranden. Starkast är Vikholm när hon skriver om åldrande människor: ”En gammal hand Ärret / Alla fjäll från braxarna / Det är underligt / att älska någon / för den klumpiga tumnagelns / skull En gammal mänska / planerar inte sin beröring / Handen vilar en stund / där den råkar stanna"