Glasburen

Så har han i själva verket levat hela sitt liv, som i en bur av glas, oengagerad, vid sidan om, aldrig som "de andra". Men en dag tar livet fatt i honom. När hans systers äktenskap havererar och slutar med en katastrof ställs han motvilligt inför något han aldrig trott på - en stor passion. Samtidigt råkar ett nygift par flytta in i våningen bredvid hans egen. Hustrun är söt och ofta ensam, ett kvinnobarn som, mest på okynne, inleder en inte helt oskuldsfull flirt med honom. Hon förstår inte vad hon gett sig in i: en lek med elden, en lek med liv och död. Den unga kvinnan blir en symbol för det som gått Emile förbi under hans liv, och allt som dämts upp inom honom exploderar.

"Glasburen", från år 1971, är som alltid hos Simenon virtuost uppbyggd, med en handling som under stegrad spänning leder till ett slut man inte kunnat ana på förhand. En skildring av en inför livet vanmäktig människas möte ned allt det livet erbjuder. En fascinerande och oroande läsning med djupt personligt tonfall.

(baksidestext)