Du sköna nya värld

Det har alltid varit gott om framtidsutopier i världslitteraturen och en del av dem börjar ju så småningom slå in. Förr i världen tog det sin rundliga tid innan författarnas fantasier blev förverkligade – tänk på Jules Verne! – och läsarens nöje var därför mera oblandat än nu, då de vildaste framtidsfantasier obönhörligt och snabbt antar konkret form. I företalet till den nya upplagan av Du sköna nya värld säger Aldous Huxley att det förefaller som om Utopia inte skulle ligga sexhundra år framåt i tiden (som han antog då han författade boken i början av trettiotalet) utan som om skräcktiden kunde börja redan inom ett århundrade, ifall inte atombomberna gjort slut på oss under tiden. Enligt Huxley har vi att välja mellan att system av nationella, militariserade totalitära makter, som stödjer sig på skräcken för atombomben, och en övernationell totalitarism, som utvecklar sig till Utopias välfärdstyranni. Ifall vi inte slår in på den tredje vägen: decentralisation och utnyttjandet av naturvetenskaperna för att skapa en ras av fria individer.
Du sköna nya värld visar oss en hemsk vrångbild av välfärdsstaten, men en vrångbild med många välbekanta drag. Kontrasten till detta Utopia är ett reservat med vildar, som fritt får leva ut sig, och det är svårt att säga vilketdera som är fasansfullare. Tack vare Huxleys intelligens och omfattande kunskaper i naturvetenskaperna är denna hans framtidsroman, liksom Apa och Ande, av stort intresse för en mognare läsekrets, men den är även en spännande äventyrsroman för ungdomar i alla åldrar. Till biblioteken.