Avslutningsdag

Vi tumlade ut i den kalla blå natten och Immanuel, Virtanen, Mäntynen och jag vandrade sjungande genom hela staden, sen kom vi till Hesperiaparken som dunkel och tät låg sov nere vid Tölöviken, hela viken var som en enda blekröd spegel ända bort till Sörnäs, vi slängde våra kappor i ett snår och dök in under träden. Jag rände upp på berget, fåglar började pipa här och var och en svag röd ljusning vaknade i öster, jag var så glad att det värkte och sträckte armarna rakt upp och lät fötterna dansa som de ville och då hörde jag det trampa uppför sluttningen och det var Olli Mäntynen som kom farande efter mig och jag började skratta för han var precis som nån av pappans skulpturer – en mycket ung älg. Vi jagade fram och tillbaka för rolighets skull och när jag lät honom fånga mig skrek jag i himlens sky!