Något måste gro...

Folke Fridell har spunnit sin berättelse kring ett arbetaröde, där viljan till trohet mot ungdomens revolutionära världsförbättrardrömmar ställs mot tidens kompromisser och patentlössningar. Edvin Jäger, som fått sota för sin övertygelse med trettio års slit på fabrikens sämsta arbetsplats, mister både sitt hat och sin trosglöd, när den sena upphöljelsen vinkar. Men hans son tar upp de gamla parollerna, som visserligen inte passar in någonstans mera - allra minst i hans egen situation eftersom han är student - men som just därför fascinerar honom såsom omöjligheter, förrådda drömmar i en omöjlig värld. Det är inte första gången Fridell framför den individuella protesten som människans sista symboliska frihetshandling. Och här i skildringen av den unga mannen, som förlorat fotfästet i sin egen miljö men inte heller kan finna sig tillrätta i den övre världens ofrihet och oorganiska atmosfär, för han oss åter ut till denna gränsrå mellan människan och civilisationen i dess moderna mekaniserade form. Författaren är en säker psykolog, lyhörd för skeendena i tiden och människan. Men därutöver är Fridell här som alltid en överdådig miljöåtergivare, som med kraftiga och mustiga penseldrag återger ting och människor i deras vardag av arbete och drömmar.

(baksidestext)