Sorgkanter

Jag försökte föreslå att vi skulle gräva gropen först och sen gå ut med blommorna och lyktan, men det var ingen som ville höra på det. Nej, alla skulle med ut från början och lyktan skulle vara tänd. Nu har den snart brunnit slut och den enda som får gräva är pappa. Det tar tid. Det tar en helvetes tid, för Asta har förstås hunnit stelna.