Människors barn

I detta samhälle utan framtidstro lever Theodore Faron, professor i historia, kusin till riksföreståndaren men sedan några år utan anknytning till det politiska livet. Genom en rad tillfälligheter blir han medveten om de fruktansvärda missförhållanden som den medelålders generationen förmår sig att blunda för, och han dras utan återvändo in i ett nytt skrämmande och kaotiskt liv tillsammans med en liten grupp dissidenter.
Det är en värld utan tröst P D James målar upp, på en sparsmakad exakt prosa, en värld där rubbade kvinnor leker med dockor, kattungar döps av präster i kyrkan, kärlek och sex har förlorat sin magi och konsten inte längre förmår tolka människans situation. Det är ett England där byarna står tomma, åkrarna ligger i träda och naturen och djuren tar över även de områden som vi vant oss vid att betrakta som specifikt mänskliga.
Här har P D James lämnat sin vanliga genre och använt sin eminenta förmåga att skapa spänning i en annorlunda rysare, som också är djupt tankeväckande. Med stor episk kraft påminner hon oss om att vi lever i en ömtålig värld.

(baksidestext)