Flykten från Karelen

I halvdokumentarisk form har Seppänen i sin sista bok beskrivit den karelska befolkningens avsked från hembygden under vinterkriget, livet i förskingringen och de första trevande försöken att slå rot i den nya omgivningens ogina eller i varje fall väsensskilda förhållanden. Seppänen var själv djupt engagerad i denna påtvungna omvandlingsprocess, ty egenarten i hans författarskap bygger sällsynt oförmedlat på folkliga traditioner och sedvänjor i hans egen hemtrakt på Karelska näset. Skildringen rör vid ytterst smärtsamma och ömtåliga minnen, men den har inte blivit bitter den skulle inte heller handla om östfinsk allmoge om inte människornas förmåga att hämta kraft ur de ringaste glädjeämnen fått sin centrala plats i berättelsen.