Rika

Det är mycket Ingeborg Kullberg har att berätta om i sin bok om Rika. Det är den västnyländska fattigvardagen för hundra år sedan, det är seder och bruk från den tid då Helsingfors var långt borta från Koverhar och Harpar, då skillnaden mellan rik och fattig var ofattbar, då barnskarorna var stora och det för de flesta gällde att klara sig på egen hand från mycket unga år. Det är värdefull kulturhistoria Ingeborg Kullberg ger i denna berättelse, jul och johanne, sommar och vinter, matlagning, mattvävnad, fiske, gårdfarihandel, kyrkfärder, barnafödande, allt finns med på ett hörn.
Också den västnyländska dialekten - äkta, omisskännlig. Men, men. Något är det ännu som fattas. Författaren blir gärna för poetisk i naturbeskrivningarna, och trots att det mest talas dialekt i boken, finns det alltid någon som uttrycker sig på en mycket nyanserad högsvenska, också bland det "enkla" folket. Här skulle kanske en stängare sovring varit på sin plats, en stramare, knappare framställning till fördel. Ändå är det med intresse man tar del av berättelsen om Rika, mor till Maria i boken "Mårten och Maria” som kom ut för några år sedan. Och visst är Kullberg nu säkrare som författare trots brister i själva gestaltningen ligger det en tilltalande ljus och frisk ton över berättelsen.