Spegelskrift

Mikael Enckells senaste essäsamling är en samling insiktsfulla studier i de dolda motiven för mänskligt handlande, sådana de reflekteras i litteraturen och filmen. Författaren Marcel Proust och filmskaparna Sergej Eisenstein, F. W. Murnau och Luchino Visconti är upphovsmännen till de verk som analyseras med psykiatrisk skarpsynthet och humanistisk förståelse. Ondska, makt och ensamhet är de levande realiteterna i framställningen. Och de förvånar en inte att Enckell i slutet av boken riktar ett svidande angrepp mot Finlands psykiaterförenings sätt att handlägga problemen kring missbruket av psykiatri i Sovjetunionen. ”Det ligger något definitivt bisarrt i att psykiatrin, som i sin vårdideologi brukar hävda vikten av att man öppet behandlar de problem som föranleder konflikter i livet, får se sin fackliga representant dölja sina reella ställningstaganden bakom honnörsord som ”vetenskaplighet” och ”neutralitet”, skriver han och för den engagerade humanismens talan.