En man från Danmark

När Martin Fern vaknar upp till medvetande om sin existens vet han bokstavligen ingenting om sig själv och sitt föregående liv - inte ens sitt namn. Han befinner sig på ett sjukhem och han förstår att det är i Danmark. Det är allt. Fysiskt befinner han sig väl, även hans reaktions- och reflexionsförmåga är normal. Man säger honom att han är Martin Fern, men vem är det? Man säger att han sedan fem månader drabbats av minnesförlust efter en bilolycka, men varför hände den? Man visar honom en kvinna och säger att det är hans hustru, men samvaron med henne har samma innehåll som om det vore första gången med en främmande kvinna. Hans tillvaro är fylld av vem? vad? varför? Och framför allt frågan "Vem är Martin Fern, hurudan var han?" Ingen vill eller får berätta något. Han skall själv återskapa sitt jag. Och steg för steg, genom en närmast desperat aktivitet, blir han varse den verklighet som varit. Under ett spänningsfyllt händelseförlopp fylls mosaikens rutor i, läggspelet fascinerar både Martin Fern och läsaren; men bilden blir inte vacker - det ena frånstötande draget läggs till det andra, och till sist kvarstår bara konstaterandet: se människan!