Arvestålet

Sigurd Hoel är tidigare mest känd genom sina eleganta problemromaner från trettiotalets Oslo. Endast i den barnpsykologiska - och självbiografiska - skildringen Vägen till världens ände, har han valt en lantlig miljö. I Arvestålet, den första, helt fristående, delen i en romanserie om norskt bondeliv under adertonhundratalet, visar författaren ändå tydligare vilka djupa rötter han har i norsk bygd och tradition, som han förstår att skildra med djup och äkta berättarglädje. Huvudpersonen i Arvestålet är en ung man från Telemarken vid namn Håvard Gjermundsen Viland, ståtlig och välväxt, munter och sällskaplig, god fiolspelare, skicklig dansör, full av berättelser och historier, duktig i sitt arbete som rättare hos kyrkoherden Laurentius Thurmann, men samtidigt en orolig och äventyrslysten själ och obeständig i kärlek. Romanens första del som är hemtrevligt pastischartad påminner om Jonas Lies populära skildringar ur norskt familjeliv men så småningom tar det psykologiska momentet alltmera överhand. Svagheterna i Hårvards karaktär driver honom till oöverlagda handlingar. Tidens vidskepelse sammansmälter med hans eget onda samvete och när han till sist slår sig ner i den mörka skogsbygden, där han som slättmänniska aldrig kan känna sig riktigt hemma, följer honom skuggorna från det förflutna.

(baksidestext)