Soldatnoveller

Nikolaj Ljeskov är den minst kände av 1800-talets stora ryska berättare. Ändå var han en övermåttan driven artist med den långa novellen som specialitet. Han var yrkesförtäljaren bland de tungrodda realisterna, som endast tjälen i den ryska vinterjorden hindrade att på orientaliskt vis rulla ut sin sagoberättarmatta inför allt folket. Trots den virtuosa språkbehandlingen, som varit ett krux även för modiga och talangfulla översättare, blev Ljeskov en författare med ett väldigt publiknapp i det ryska folkhavet. Vad gjorde det sedat att han kom på kritikens svarta lista. Han var universellt ryskt väsen i alla tider. I Ljeskovs otroligt händelsemättade, på en gång gymytliga och skrämmande berättelser rullas som på en gigantisk färgfilm hela det brokiga tsarrysland med sitt lidande och sin prakt, sin barbariska storhet och sitt måttlösa elände, sina musjiker och poper, sina drinkare och helgon, sina revolutionära martyrer och sadistiska folkplågare, det gamla ortodoxa Ryssland med ikoner i procession och lembräckare i slottens källare. I Ljeskovs Soldatnoveller, som blivit gemensam rubrik för detta urval av Ljeskovs mest fängslande skapelser, har varje detalj den beprövade anekdotens knapphet, medan humor och tragisk medkänsla håller Ljeskovs till grymhet gränsande iakktagelse förmåga i balans.

(baksidestext)