naturalism

Naturalismen var en litterär rörelse under 1800-talets senare halva, och kan beskrivas som en radikal form av realism inom litteraturen, som påverkad av tidens naturvetenskapliga strömningar tog fram manifest för hur litteratur skulle skrivas. Naturalismen är alltså en specifik litterär rörelse som kan avgränsas idemässigt och idéhistoriskt, och skall inte blandas samman med allmänna begrepp som realism och ej heller med begreppet som det används i beskrivningen av andra konstarter, t ex inom filmvetenskapen. Det viktigaste och mest produktiva exemplet på en naturalistisk författare är Émile Zola som skrivit ett manifest om sin litterära naturalism - detta i skriften Den experimentella romanen (Le Roman expérimental) från 1880 i vilken han talar för införandet av naturvetenskapliga metoder i romanen.[1] Enligt skriften ska författaren sätta upp förutsättningar för karaktärerna och sedan skriva romanen som ett experiment över vad som händer utifrån dessa förutsättningar.