Idealister

Handlingen i Hans Scherfigs roman är förlagd till Danmark under åren närmast före kriget: idyllen har redan börjat störas av stöveltrampet och marschmusiken söderifrån. - I en dråpligt fabelmässig utformning vill Scherfig visa hur många människor, som älska att kalla sig idealister, ta sig ut när man rycker av dem masken. Det blir en givande demonstration av mänskliga svagheter och laster, av hyckleri och egoism. Författaren för oss bland annat till ett litet tryckeri, ett cenrtum för "idealister" av de sällsamma slag: vegetarianer, världsspråksreformatorer, astrologer, nakenbadare, djurskyddsvänner och många andra, alla brinnande i tron på förträffligheten hos sig själva och sina läror, och alla lika upptagna av de oförsonligaste fejder i tal och skrift mot oliktänkande. Men Scherfig har inte velat nöja sig med att hålla upp en narrspegel till billig muntration för läsaren. Bakom de svidande anklagelserna mot de förmenta idealister, som isolerat sig från sina medmänniskor i gagnlös självupptagenhet eller hyckla människokärlek och ge stenar i stället för bröd, ligger en varm medkänsla med de små och förtryckta i samhället. Det är detta som gör hans bok till något mer än ett karikatyralbum. "Idealister" bär prägeln av ett originellt och levande konstnärstemperament.

(baksidestext)