Astarte

En visionär modernistisk och feministisk roman, av Karin Boye, hennes debutroman om konsumtion och lycka från 1931.

Astarte, hennes första roman, hade först arbetsnamnet "Skyltdockan". Den fick andra pris i en nordisk romantävling och blev en framgång vid sidan av författarens roll som poet och kulturjournalist. Samtidigt med denna utgåva har förlaget också givit ut hennes sista roman, Kallocain, från 1940.

Skyltdockan i romanen är döpt efter gudinnan Astarte och målad i guld. Den dyrkas av män, som en dröm – kvinnlig skönhet utan känslor. Berättelsen är uppbyggd med collageteknik, en modernistisk text, med kritik riktad mot mode- och skönhetsindustrin. Den utspelar sig i Stockholm, men tar avstickare till tweedens hemland Skottland och till den åttaåriga textilarbetaren Puh-Li, i Kina. Hur mycket har tiderna ändrats? Huvudpersonerna är modejournalisten Tage, och de båda yngre kvinnorna inflyttade från landsbygden till huvudstaden, Viola och Britt. Karin Boye är som så ofta, i tanke och åsikt, före sin tid.

I denna nyutgåva finns ett specialskrivet förord av professor Johan Svedjedal, med infallsvinklar ur ett litteraturvetenskapligt perspektiv. Dessutom brev, dikter och Karin Boyes egen essä Dagdrömmeriet som livsåskådning, som utgör hennes teoretiska bakgrund till romantexten.

(Lindelöw, 2013)
Prisbelönad i den stora nordiska romanpristävlan 1931.

"Det är många år sedan jag kan minnas mig ha läst en bok med ett så på en gång levande naturligt och osvikligt säkert svenskt språk som Astarte; att råka på en prosastil av denna möntergilla jämvikt och klarhet är ett lika stort som sällsynt nöje... ett klart intellekt, en ärlig vilja att se genom alla förklädnader till sakernas kärna och en omisskännlig psykologisk blick." Sten Selander i Dagens Nyheter.