Adressaten okänd

I novellen Tavlan i Reidar Nordenbergs nya bok förekommer två ord, som markerar de två poler mellan vilka berättelserna rör sig: exakthet och undanglidande. Nogrannhet och skärpa i detaljerna, det påtagliga och verklighetstrogna ger innehållet trovärdighet. Men det konstnärliga skapandets mystik, det svårfångade i konstens väsen, det gåtfulla i människors liv och drömmar ger boken en djupdimension. Författaren grupperar sina gestalter i bestämda kategorier men visar deras originalitet, deras egenart. Vi möter människor som blivit ensamma, som känner sig främmande i världen, vrakspillror från livets stormar, tillvarons barfotabarn. Men också sådana som genom godhet och generositet varit sina medmänniskor till gagn och glädje i sin vardagsgärning eller genom sin konstnärliga verksamhet. Erfarenhet och mognad präglar denna bok, vars språk är sparsmakat och uttrycksfullt i sin återhållsamhet. Reidar Nordenberg har här ytterligare finslipat sitt språkliga instrument som berättare och stilist.

(baksidestext)