Nabots sten
Samtida recension
Resonerande bokkatalogen gavs ut av Statens biblioteksbyrå mellan åren 1923-1961 och av Skolstyrelsens biblioteksbyrå mellan åren 1962-1988. Den delades ut som bilaga till Svenskbygden. Tidningen innehöll korta recensioner av ny, svenskspråkig litteratur och användes som hjälpmedel vid bibliotekens bokval.
Recension i Resonerande bokkatalog
Upphovsman
Utkommit i nummer
1/1982
Recension
Nabots sten är sista delen i Sara Lidmans trilogi från närheten till trerikesröset mot slutet av 1800-talet. På omslagets baksida ger författarinnan oss en rad antydningar om bokens högdramatiska händelseförlopp som har sitt egentliga ursprung i nödåren 1867–68. Vi får försöka leva oss in i det på ett språk som troligen skulle driva varje anhängare av ”högsvenskan” till förtvivlan men får i någon mån bistånd av en ordlista. (Stig Ahlgren talar om Lidmans ”svensknorskfinska”). För den som är bedrövad över nutidens aromlösa språk är Sara Lidman en häpnadsväckande och positiv upplevelse. Livsvillkoren i den värld hon skildrar ät fruktansvärt hårda. Det är en sällsam värld som öppnar sig för läsaren, i och med att en trana stakar ut platsen för en ”jernbanestation” i socknen Lillvattnet år 1888. (De tre volymerna hör ihop!)