Varför blommar inte jungfrulinet?

Nu är Emma, den gestalt kring vilken trilogin kretsar, gammal och tandlös, med insjunket bröst och kutande rygg. Sin make Elias har hon överlevt med många år. Vad som hållit henne uppe har varit att hon ändå tycker sig ha kontakt med honom och att han säkert lovat att återvända till henne en dag. Så småningom övergår ändå den fasta förvissningen i insikten om att en återförening nog snarare kommer att äga rum hinsides.
Emma tar sig an den hemlöse pojken Elias, kanske mest för namnets skull. Men det är något gåtfullt med honom: han sägs vara "långfingrad", han handskas vårdslöst med sanningen och vägrar dessutom att göra dagsverken hos bönderna.
En död kvinna i ett vattenhål sätter rykten i svang om rånmord: den döda skulle ha haft några silverskedar i sin kjortelficka som inte återfunnits. Den kringvandrande tiggerskan Mia utger sig för att vara en släkting till Emma och blir allt mer förslagen i jakten på skedarna. Hon tror att Elias har dem... Men sanningen om Elias visar sig vara en helt annan - den uppenbaras för Emma på dödsbädden, då hon tvingar prästen att läsa de två bibelställen som bekräftar hennes misstankar.
Elsa Maria Otto har med stor sakkunskap och inlevelse i tre böcker beskrivit hur de allra sämst ställda hade det för ungefär hundra år sedan. Hur dessa människor tänkte och kände och vad som drev dem vidare. När hon nu sätter punkt har hon ytterligare berikat skildringarna av det gamla fattig-Sverige.

(baksidestext)