Resa bortom gränsen

Det är Stefanie Kolbeck som berättar sin historia i jagform. Utan att vara helt accepterad har hon upptagits som fosterbarn i en aristokratisk polsk officersfamilj. Efter ett kortvarigt giftermål med husets ene son, med vilken hon får en dotter, gifter hon sig till familjens förtrytelse med näste son, Victor, överste i polska armén. När historien börjar är Stefanie med sin dotter och sin svärfar på flykt undan den tyska blixtinvasionen och på väg österut till familjegodset, som dock snart besättes av nästa erövrare, ryssarna. Polackerna behövs på arbetsläger i Sibirien, de forslas som boskap på långa järnvägståg under veckor allt längre österut till ohygglig kyla, svält och umbäranden. Berättelsen om Stefanies inre utveckling och yttre öden, hur hon förlorar sin son som fötts under transporten men återfår en fördjupad kontakt med de förut skingrade medlemmarna av den Kolbeckska familjen och till sist även återfår friheten, är skakande i sin obarmhärtiga skildring av den fysiska och psykiska upplösning som drabbar alla under de nära nog outhärdliga förhållandena. Men den är även en hyllning till människoandens seger, i sin art en fredspredikan som behåller sitt starka grepp över läsaren långt efter det att sista bladet vänts.

(baksidestext)