Glashus

Kurt Högnäs har under hösten utkommit med diktsamlingen Glashus. Högnäs har ett angenämt lågmält, nästan försynt sätt att skriva, dikterna tänger sig aldrig på med brakeffekter eller iögonenfallande ordsammanställningar utan smyger sig snart sagt fram till läsaren. Dikterna blottar en viss ensamhetskänsla och vantrivsel i det moderna glashus-samhället, det bästa exemplet utgör kanske den dikt som har gett samlingen dess namn: "Av glas är allting här". Som motsättning beskriver Högnäs livet i intim samvaro med naturen, här finns många fina naturdikter, förankrade i författarens österbottniska miljö. Men inte ens när han går på åkern och plöjer har Högnäs funnit ett hållbart modus vivendi, Gud Fader själv säger sorgset till honom: "du behövs inte längre här". I en annan dikt skymtar emigrantproblematiken. Boken avslutas med några dödsdikter: "redan nu / umgås vi / min död och jag". Glashus är ingen uppseendeväckande bok men får för den skull inte glömmas bort av biblioteken.