Romppainen, Päivi

Tankar om författaryrket

"Mitt första litterära arbete var väl någon andaktstext till tidningen Jiipee. Förutom tidningen Jiipee, började jag även medverka i min egen lokaltidning Keski-Uusimaa. Jag jobbade som ordinarie assistent i tidningen under flera år. Jag skrev om allt möjligt. Sedan började jag även skriva till andra tidningar. Nu har jag koncentrerat mig på publikationer inom pedagogik och uppfostran samt tidningen Lemmikit&Eläinmaailma. Min första bok publicerades år 1991.

Redan som liten flicka var författaryrket min dröm, för jag läste väldigt mycket. Jag ville också själv skapa historier. Skrivandet var alltid lätt för mig i skolan och jag njöt av uppsatsskrivning. Inspirerad av ungdomsarbetet, började jag utforma min första roman. I själva verket bad en kristen förläggare om ett manuskript av mig. Därifrån startade det hela. Som mål har jag alltid haft ungdomsromaner med hundtema och när jag hade utvecklat idén om Vilma-serien, bytte jag förläggare.

Under en skrivperiod skriver jag ca 5-6 timmar om dagen. Min arbetsdag är från ca kl. 10 till 16. Det beror på vad allt annat jag har på gång. Jag för min dotter till dagvården på morgonen och efter att ha läst dagens tidningar, börjar jag skriva. Jag skriver ganska färdig text. Oftast bearbetar jag inte min text mycket efter att ha skrivit den. Förstås slipar jag den lite, men jag skriver inte hela boken egentligen mera än en gång. För mig tar det ca 2-3 månader att skriva en Vilma-bok.

Förutom att erbjuda bra underhållning till mina läsare, vill jag ge mina läsare någonting att tänka på. I Vilma-böckerna vill jag suga med läsaren i äventyret och hundvärlden. Jag strävar till att ge mina läsare mycket fakta om hundar. Det är egentligen hela Vilma-seriens mål och mening."

Personliga tankar

Favoritbok: Det växlar. Just nu uppskattar jag speciellt Leena Lehtolainen och hennes produktion. Men en över alla andra är Astrid Lindgren. Hon har gjort ett starkt intryck på mig som författare. Och vad skulle min barndom ha varit utan Pippi Långstrump?

Favoritfilm: I samlarens spår (eng."The bone collector"), När lammen tystnar och Beck-filmerna.

Vad jag var rädd för som liten: "...ingenting speciellt mycket, eftersom jag inte kommer på något direkt. På en mörk vind i ett höghus, minns jag att jag har varit rädd. Dit vågade jag inte gå ensam. Jag var också rädd för berusade människor, eftersom jag hade så lite erfarenhet av dem. Jag var också rädd för krig, fastän jag inte har behövt uppleva hotet av krig någonsin. Jag råkade se filmen Okänd soldat på tv och den gjorde mig rädd. (Som bok framkallade den ångest hos mig ännu i gymnasieåldern, när vi var tvungna att läsa den i skolan.) Annars var jag en ganska modig och tillitsfull liten flicka."

Viktigast i livet: "Gud, närstående och hälsan. Att få förverkliga sig själv och vara accepterad sådan som man är. Ju äldre jag blir, desto viktigare upplever jag människans inre värld. Det yttre väsendets betydelse avmattas."

Tankar om hembygden

"Jag flyttade till Sibbo 1989 för att få utrymme omkring mig och för att få bo på landet. Vår familj har nytta av att bo rymligt i ett idylliskt landskap, men ändå på ett lagom avstånd från Helsingfors. Jag oroar mig dock för hur länge Sibbo kommer att förbli en lantlig kommun. En del tycker att effektivitet är utveckling. Det är inte nödvändigtvis alltid klokt att hela tiden sträva framåt. Ibland kan ett steg tillbaka också vara vishet.

Jag har flyttat så många gånger i mitt liv, att mina rötter har fallit av på vägen någonstans. Mitt hem är ändå alltid där, var jag råkar stanna. För tillfället är det i Sibbo."
/Källa: Östra Nylands hembygdsförfattare