Hadji

Uris har återvänt till skådeplatsen för Exodus och berättar nu om Israels kolonialisering under tiden 1922–55. Hadji handlar om en arabisk stamhövding, muktar Hadji Ibrahim, och hur han upplever den arabiskjudiska konflikten. Arabernas oförsonliga inställning till judarna förklaras delvis med deras religiösa fanatism och tvånget att kämpa för heder och ära. Den arabiska livssynen skildras insiktsfullt, men resultatet blir dystert. Svårigheterna inom den arabiska kulturen är för stora för att araberna skall kunna enas sinsemellan eller sluta fred med judarna, fastän många araber skulle önska det. Däremot är judarna – mest bifigurer – övervägande goda och fredliga. – Boken är välgjord och spännande, lite som en klassisk tragedi där det arabiska ödet är förutbestämt. De klara (eventuellt färgade) historiska översikterna och beskrivningarna av kända bibliska platser ger stadga och värde åt romanen bara man minns att verkligheten kan uppfattas på flera sätt.