Cresilas herden

Cresilas herden leker med leran på bäckens botten, han formar figurer, leker fram en flickas axlar och ansikte. Inom sig har han synen av herdeflickorna tvättande sig vid källan, bruna till midjan av sol och så plötsligt vita kring länderna, där de bär sina skinn. Cresilas leker och glömmer sina getter, men hans herre Kretos vredgas inte; han förstår att uppskatta naturens gåvor och sänder Cresilas från den lilla grekiska hemön den långa vägen till Athen för att bli elev hos Praxias, den berömde bildhuggaren. För första gången färdas den unge herden över det blågröna havet fullt av främmande skepp - feniker, egyptier, etrusker - havet där snärjande havskvinnor söker lcoka sjömän med sig ut i de vajande tångskokarna. Cresilas vandrar över de höga, taggiga bergen, där många faror hotar en ynglings dygd, inte minst källnymferna, de skönaste och yngsta av alla nymger, med stora ögon och vita bröst. När herden med sina färdkamrater når Pireus hamn, har något hänt med honom, då försmår han flickorna i Prias vinstuga, ty i sitt hjärta bär han bilden av den vackra getvakterskan Thebi, vars öde oupplösligt skall vävas samman med hans eget.