En näve björnbär

Handlingen i Silones nya roman är förlagd till tiden närmast efter fascismens störtande, en tid av omvälvningar och förvirring, förhoppningar och desillusioner. Det politiska jordskredet når så småningom de avsides liggande bergstrakter, där romanen spelar. De gamla maktägarna försvinner och kommunisterna rycker fram som det mäktigaste partiet. Romanens centrala tema handlar om hur kommunismen i sina gärningar avslöjar sin omänsklighet, sin likgiltighet för folket, hur dess medlemmar förvandlas från förföljda till förföljare. Huvudfiguren i berättelsen, Roco De Donatis, har en viktig funktion inom partiet, när han i samband med befrielsen dyker upp i sin gamla hemtrakt, men under den tid som följer ansätts han av allt starkare tvivel tills han slutligen revolterar och bryter med partiet. Den unga flickan Stella, Roccos älskare, har en naivare och blindare tro på den kommunistiska frälsningen men ser slutligen sitt misstag och är nära att fullständigt bryta samman. Vid sidan av dessa finner man många andra fint tecknade figurer: den sympatiske prästen Don Nicola, Roccos ungdomsvän, den färgstarke värdshusvärden Zacharias, något av åldrad rövarhövding i sitt tillhåll uppe bland bergen, Martino och Lazzaro, två män som återvänder från den landsflykt de tidigare tvingats till endast för att snart åter finna sig hotade. Dessa två framträder som symboler för folkets motståndskraft. Mot de fattiga bönderna och arbetarna, som alltid varit förtryckta, står de opersonliga maktkoncentrationerna och de själviska förmögna storgodsägarna.