Gräsbrand

I Kurt Paetaus diktsamling möter vi en diktare, förtrogen med sitt instrument såväl till det yttre som till det inre, Han har sinne för ordens valörer och klangen i språket, och han behärskar väl ordgrupperingens svåra konst samt rytmen, som ställer så stora krav på modern dikt. Hans dikter består inte av ord radade efter varandra och heller inte av tomma ord. Hans dikter har något att säga läsaren, därför att han rör sig bland väsentliga ting. Han visar oss människans situation nu och den möjliga utvecklingen i framtiden i kärva dikter med visionärt innehåll, som både griper och leder till eftertanke. Detta gäller främst avsnitten Mot tystnaden och Sång i parentes, medan Solvarv visar oss en mera konventionell naturlyrik – se dock Frostkatedral. En religiös underton mera anas än märks för att i slutavsnittet Julkort framträda i ljuset i några anslående dikter.