Fackeltåget

V. V. Järner har med sin dramatiska roman sällat sig till den berömda raden av Borgåförfattare: Runeberg, Kihlman, Colliander. . . Handlingen – i dess yttre och inre monolog – pendlar mellan borgerlighet-arbetartanken, småstad-världsperspektiv, fattigdom-rikedom, social utstötthet-socialt engagemang, väckelse-världslighet osv. Det blir många kommentarer till livssituationen men kanske inte så djupa analys som man önskat på sina ställen. Vart vill han komma? Till det levande livet blott? Man kastas i tanken hit och dit och fängslas av det äkta i skildringen. Sådana är vi i alla fall, överguiden, konsuln, mamma, pappa, bror, lektorn, folkskollärarn, den till Runebergshemmet inbjudna, den icke till Runebergshemmet inviterade, Kekkonen, medborgaren, i synnerhet Celius. Vi talar svenska och finska, vi fladdrar i tanken, vi har våra svårigheter och ljusa stunder, vi svär och perklar... Tänk vad ett liv i Borgåstaden ändå för med sig... Nyckelroman? Kanske.