Bjerne, Ulla
Laddning av bildfilen
Photograph information
Åbo Akademis bildsamlingar
Biografiska uppgifter
Gully Ohlsson blev Ulla Bjerne-Biaudet
I Söderhamn, den lilla kuststaden vid Bottniska viken, föddes ett flickebarn den 3 januari 1890. Flickan döptes till Cecilia Gully Ohlsson. Föräldrarna var grosshandlaren Vilgot Ohlsson och Margareta Fors. Cecilia Gully avverkade sju klasser i Söderhamns flickläroverk. Hon drömde om en framtida karriär som pianist eller skådespelerska. Yrkesval som på det skarpaste motarbetades av hennes far, grosshandlaren. För att komma bort från Söderhamn, i hennes memoarer omdöpt till Döderhamn, beslöt sig Cecilia Gully för att inleda studier vid Påhlmans handelsinstitut i Stockholm. Hon kontorsarbetade en period i Skåne och Köpenhamn.
Längtan ut i stora världen var stark hos Cecilia Gully som bytte namn till Ulla Bjerne som hon såg som ett lämpligare namn. Att resa ut i stora världen och att bli författare var det Ulla Bjerne drömde om. Så blev det också i verkligheten. Hennes välgörare var bland andra Andreas och Poul Bjerre.
Ulla var en uppburen skönhet i 1910-talets Europa och framför allt i Paris.
I Paris ägnade sig Ulla även åt sitt författarskap. Hennes första bok refuserades. Om den besvikelsen och flera andra berättar hon i Botad oskuld (1961) som är den tredje delen av hennes skönlitterära memoarer. De två första är Livet väntar dig och Den glada otryggheten.
Från Döderhamn till Lovisa
Det var kärleken som förde globetrottern Ulla från de kosmopolitiska miljöerna i Europa till Lovisa som för Ulla framstod som en gudsförgäten håla. På vårvintern 1922 vigde kyrkoherden i Lovisa, Arnold Schalin, Ulla Bjerne 32 år och doktor Léon Biaudet 40 år till äkta makar. Det var Therese Wuorenheimo som hade sammanfört det blivande paret till en gemensam middag i Helsingfors där det blev kärlek vid första ögonkontakten. Äktenskapet varade tills döden skilde dem åt. Ulla avled den 16 oktober 1969. Léon Biaudet, professor och begåvad med epitetet mirakelkung, avled den 5 februari 1968. – ”I Léon fann jag den riktiga människan. Han blev min intelligenta, förståelsefulla och mycket generösa följeslagare, osjälvisk som ingen annan. Han var lätt att leva med, lät mig göra vad jag ville, resa när och vart ja ville och skriva vad jag ville”. Så uttalade sig Ulla om sin make som hon kallade för Ödlan i en radiointervju 1968.
Sig själv har Ulla beskrivit i ett diktfragment; - ” Min väg var den, där äventyret lyst./ Ej band, ej plikter tyngde på mitt sinne/ och FRIHET var det ord jag satte främst./ Jag var en vagabond och intet annat”.
Ett uttalande av Ghita Barck om Ulla Bjerne ger en bra karakteristik av den ”främmande fågeln” i Lovisa; – Ulla Bjerne älskade framför allt att ”epatér la bourgoisie” att reta och utmana allt som luktade borgarbracka eller krämarsjäl. Det var ju också under ”garconnens” eller pojkflickans glada och frigjorda tjugotal som hon från ett parisiskt bohêmeliv landade direkt till en kvav och instängd småstadsmiljö.
Villa Biaudet
På 1940-talet uppförde Villa Biaudet på Kvarnåsen i Lovisa som ett hem åt paret Bjerne-Biaudet. Ulla lät vid samma tid flytta en bod från Lappträsk till den stora tomten tillhörande Villa Biaudet med utsikt över Lovisaviken. Detta blev Ullas skrivarbod där hon skrev merparten av sin litterära produktion omfattande tjugosju böcker.
År 1969 fick Finlands svenska författarförening Villa Biaudet i donation enligt det testamente som Ulla Bjerne och Léon Biaudet hade uppgjort år 1957. I donationen ingick alla egendom och värdehandlingar och kontanta medel. Carl Fredrik Sandelin som då var ordförande för Finlands svenska författarförening ansåg att donationen var ”så fantastisk att man inte kunde tro att det var sant”. Enligt testamentet stipulerades det att en finlandssvensk författare skall få bo kostnadsfritt i Villa Biaudet under en tre års period. Till fastigheten i två våningar hörde också Ulla Bjernes författarbod.
Villa Biaudet var i likhet med Diktarhemmet i Finlands svenska författarförenings ägo fram till år 2001 då bägge fastigheterna donerades till Svenska litteratursällskapet i Finland.
Tjugosju böcker
Ulla Bjernes litterära produktion omfattar 27 böcker. Betecknande för henne är att hon i Vem och Vad 1967, som utkom två år innan hennes död, bara nämner sjutton av sina böcker. Däremot uppger hon sina särintressen ”mänsklig dårskap i alla dess former”.
Sardiska stigar från år 1964 blev Ulla Bjernes sista bok. Boken med illustrationer av Aina Enckell handlar om Ulla Bjernes ungdomsminnen från Sardinien.
Ulla Bjernes litterära kvarlåtenskap finns på Handskriftsavdelningen vid Åbo Akademi. Samlingen består av brev, dagböcker, manuskript, biografiskt material, tidningsklipp och fotografier.
Brevsamlingen innehåller korrespondens med bland andra Nils von Dardel, Jascha Golowanjuk, Bertel Gripenberg, Hagar Olsson och Evert Taube.
I samlingen finns också brevväxling mellan Ulla Bjerne och Léon Biaudet.
text: Benita Ahlnäs
Källförteckning:
Borgåbladet
Brages pressarkiv
Dahl, Ruth: Idyllernas stad. Där dikten drömmer. Hos Ulla Bjerne på Kvarnåsen i Lovisa och hos minnenas Runar Schildt. Månadsrevyn 1943
Hufvudstadsbladet
Huldén, Anders: Ulla och Léon - Anteckningar kring Ulla Biaudet. Nya Argus 9-10/1995
Warburton, Thomas: Finlands svenska litteratur 1898-1948. Forum 1951
Vem och Vad. Schildts 1992
Åbo Akademis bibliotek - Handskriftsavdelningen
Åbo Underrättelser
Östra Nyland
I Söderhamn, den lilla kuststaden vid Bottniska viken, föddes ett flickebarn den 3 januari 1890. Flickan döptes till Cecilia Gully Ohlsson. Föräldrarna var grosshandlaren Vilgot Ohlsson och Margareta Fors. Cecilia Gully avverkade sju klasser i Söderhamns flickläroverk. Hon drömde om en framtida karriär som pianist eller skådespelerska. Yrkesval som på det skarpaste motarbetades av hennes far, grosshandlaren. För att komma bort från Söderhamn, i hennes memoarer omdöpt till Döderhamn, beslöt sig Cecilia Gully för att inleda studier vid Påhlmans handelsinstitut i Stockholm. Hon kontorsarbetade en period i Skåne och Köpenhamn.
Längtan ut i stora världen var stark hos Cecilia Gully som bytte namn till Ulla Bjerne som hon såg som ett lämpligare namn. Att resa ut i stora världen och att bli författare var det Ulla Bjerne drömde om. Så blev det också i verkligheten. Hennes välgörare var bland andra Andreas och Poul Bjerre.
Ulla var en uppburen skönhet i 1910-talets Europa och framför allt i Paris.
I Paris ägnade sig Ulla även åt sitt författarskap. Hennes första bok refuserades. Om den besvikelsen och flera andra berättar hon i Botad oskuld (1961) som är den tredje delen av hennes skönlitterära memoarer. De två första är Livet väntar dig och Den glada otryggheten.
Från Döderhamn till Lovisa
Det var kärleken som förde globetrottern Ulla från de kosmopolitiska miljöerna i Europa till Lovisa som för Ulla framstod som en gudsförgäten håla. På vårvintern 1922 vigde kyrkoherden i Lovisa, Arnold Schalin, Ulla Bjerne 32 år och doktor Léon Biaudet 40 år till äkta makar. Det var Therese Wuorenheimo som hade sammanfört det blivande paret till en gemensam middag i Helsingfors där det blev kärlek vid första ögonkontakten. Äktenskapet varade tills döden skilde dem åt. Ulla avled den 16 oktober 1969. Léon Biaudet, professor och begåvad med epitetet mirakelkung, avled den 5 februari 1968. – ”I Léon fann jag den riktiga människan. Han blev min intelligenta, förståelsefulla och mycket generösa följeslagare, osjälvisk som ingen annan. Han var lätt att leva med, lät mig göra vad jag ville, resa när och vart ja ville och skriva vad jag ville”. Så uttalade sig Ulla om sin make som hon kallade för Ödlan i en radiointervju 1968.
Sig själv har Ulla beskrivit i ett diktfragment; - ” Min väg var den, där äventyret lyst./ Ej band, ej plikter tyngde på mitt sinne/ och FRIHET var det ord jag satte främst./ Jag var en vagabond och intet annat”.
Ett uttalande av Ghita Barck om Ulla Bjerne ger en bra karakteristik av den ”främmande fågeln” i Lovisa; – Ulla Bjerne älskade framför allt att ”epatér la bourgoisie” att reta och utmana allt som luktade borgarbracka eller krämarsjäl. Det var ju också under ”garconnens” eller pojkflickans glada och frigjorda tjugotal som hon från ett parisiskt bohêmeliv landade direkt till en kvav och instängd småstadsmiljö.
Villa Biaudet
På 1940-talet uppförde Villa Biaudet på Kvarnåsen i Lovisa som ett hem åt paret Bjerne-Biaudet. Ulla lät vid samma tid flytta en bod från Lappträsk till den stora tomten tillhörande Villa Biaudet med utsikt över Lovisaviken. Detta blev Ullas skrivarbod där hon skrev merparten av sin litterära produktion omfattande tjugosju böcker.
År 1969 fick Finlands svenska författarförening Villa Biaudet i donation enligt det testamente som Ulla Bjerne och Léon Biaudet hade uppgjort år 1957. I donationen ingick alla egendom och värdehandlingar och kontanta medel. Carl Fredrik Sandelin som då var ordförande för Finlands svenska författarförening ansåg att donationen var ”så fantastisk att man inte kunde tro att det var sant”. Enligt testamentet stipulerades det att en finlandssvensk författare skall få bo kostnadsfritt i Villa Biaudet under en tre års period. Till fastigheten i två våningar hörde också Ulla Bjernes författarbod.
Villa Biaudet var i likhet med Diktarhemmet i Finlands svenska författarförenings ägo fram till år 2001 då bägge fastigheterna donerades till Svenska litteratursällskapet i Finland.
Tjugosju böcker
Ulla Bjernes litterära produktion omfattar 27 böcker. Betecknande för henne är att hon i Vem och Vad 1967, som utkom två år innan hennes död, bara nämner sjutton av sina böcker. Däremot uppger hon sina särintressen ”mänsklig dårskap i alla dess former”.
Sardiska stigar från år 1964 blev Ulla Bjernes sista bok. Boken med illustrationer av Aina Enckell handlar om Ulla Bjernes ungdomsminnen från Sardinien.
Ulla Bjernes litterära kvarlåtenskap finns på Handskriftsavdelningen vid Åbo Akademi. Samlingen består av brev, dagböcker, manuskript, biografiskt material, tidningsklipp och fotografier.
Brevsamlingen innehåller korrespondens med bland andra Nils von Dardel, Jascha Golowanjuk, Bertel Gripenberg, Hagar Olsson och Evert Taube.
I samlingen finns också brevväxling mellan Ulla Bjerne och Léon Biaudet.
text: Benita Ahlnäs
Källförteckning:
Borgåbladet
Brages pressarkiv
Dahl, Ruth: Idyllernas stad. Där dikten drömmer. Hos Ulla Bjerne på Kvarnåsen i Lovisa och hos minnenas Runar Schildt. Månadsrevyn 1943
Hufvudstadsbladet
Huldén, Anders: Ulla och Léon - Anteckningar kring Ulla Biaudet. Nya Argus 9-10/1995
Warburton, Thomas: Finlands svenska litteratur 1898-1948. Forum 1951
Vem och Vad. Schildts 1992
Åbo Akademis bibliotek - Handskriftsavdelningen
Åbo Underrättelser
Östra Nyland
Mera uppgifter om författarens verk
Romaner och noveller:
Mitt andra jag 1916
Dårarnas väg 1917
Upptäckter 1918, (Noveller)
Ingen mans kvinna 1919
Blodets krav 1920
Förförare. Italienska noveller 1920
Vandringen 1921, (Dikter)
Syndare 1921
Lilla Jälm 1922
Mitt andra jag 1916
Dårarnas väg 1917
Upptäckter 1918, (Noveller)
Ingen mans kvinna 1919
Blodets krav 1920
Förförare. Italienska noveller 1920
Vandringen 1921, (Dikter)
Syndare 1921
Lilla Jälm 1922
Lilla Jälms lycka 1923
Lidelser 1929
Eldar i mörker 1930, (Dikter)
Don Juan i tarbusch 1935
Det andra ansiktet 1951
Memoarer:
Livet väntar dej (barndom och ungdom i Söderhamn) 1955
Den glada otryggheten ( kontorist i Malmö och Köpenhamn) 1958
Botad oskuld (fri författare och bohemliv i Paris) 1961
Lidelser 1929
Eldar i mörker 1930, (Dikter)
Don Juan i tarbusch 1935
Det andra ansiktet 1951
Memoarer:
Livet väntar dej (barndom och ungdom i Söderhamn) 1955
Den glada otryggheten ( kontorist i Malmö och Köpenhamn) 1958
Botad oskuld (fri författare och bohemliv i Paris) 1961