Ett silvermynt

I den krets av grovhyvlade människor bland vilka jag levde i trettonårsåldern drogs mitt hjärta starkt till min värdinnas syster, en kvinna på trettio år med en växt som en ung flickas och en madonnas milda ögon: de lyste upp ett förvånande fint och regelbundet ansikte. Dessa blåa ögon såg på allting vänligt och uppmärksamt, men när något rått eller elakt sades blev den ljusa blicken egendomligt spänd, så som den brukar vara det hos människor som hör illa.