Långt borta, mycket nära

Artur Lundkvist om sin nya prosabok: Långt borta, mycket nära kunde ha under beteckningen En prosamosaik. Det är fråga om längre och kortare prosastycken i ett collage-artat arrangemang, med avsikt att överbrygga avstånden i tid och rum, att sammanföra olika slags skeenden till något av en helhet. I princip görs ingen åtskillnad mellan verklighet och fantasi, mellan upplevelser och drömmar, inte heller mellan olika upplevare eller iakttagare, som hänförs till ett du som lika väl kan vara ett jag eller en tredje person. Allt utspelas i författarens medvetande som i sin mån är en scen för skeendet i världen, med nödvändighet återgivet i fragmentariska bilder. Av de nio avsnitten utgörs några av sammanhängande berättelser i jag-form som bokens du förutsätts lyssna till. I de övriga, mosaik-präglade partierna återfinns en viss genomgående rörelse. I de inledande och avslutande avsnitten ingår flygfärden utan slut med sitt förbidragande panorama över världen.