Andras blod

Simene de Beauvoir tillhör Jean-Paul Sartres närmaste vänkrets och har liksom han verkat som lärare i filosofi. Existentialismen utgör idéstommen i hennes mest uppmärksamma roman, "Andras blod", som är uppbyggd kring frågan om det individuella ansvaret och inskärper att vi alltid ingriper i varandras liv, vare sig vi handla eller underlåta att göra det. Det sociala samvetet driver romanens huvudperson att bryta med sin borgerliga familj, men som kämpande kommunist blir han medskyldig till en kamrats död. Han avstår då från politisk aktivitet, blir enbart fackföreningsman och pacifist. Men hans rädsla för att ingripa i andras liv blir ödesdiger för den unga kvinna som älskar honom, och då han sedan försöker acceptera kärlekslyckan står hans passiva attityd i skriande motsättning till världens lidanden under nizismens järnhäl. Och sedan kriget brutit ut förmår han inte för hennes skull svika vad han uppfattar som en plikt mot sina landsmän. Men ockupationen öppnar även hennes ögon för omvärlden, och de mötas åter i motståndsrörelsen, där han som den hemlige ledaren tvingas att sända andra i döden, till sist även henne, och slutgiltigt påtager sig ansvaret och skulden för att utgjuta andras blod. Med sin moderna frågeställning, sin psykologiska spänning och sin konkreta gestaltning av individuella problem i deras relation till de stora sammanhangen är romanen ett av de mest fängslande verken inom den unga franska berättarkonsten.