Bokens titel. Om boken utkommit under olika titlar, visas här den första titeln.
Hungerns vägar
Typ
romaner
Klicka här om du vill veta mer om författaren och om författarens övriga verk.
Beskrivning
Jorge Amado har i Hungerns vägar grupperat personerna och byggt upp handlingen kring en familj i vilken mamman är den centrala gestalten – precis som Steinbeck gjort i Vredens druvor. Och de olika familjemedlemmarna speglar var för sig skilda aspekter på det sociala helvete i vilket Brasiliens fattiga tvingas att leva och dö.
Där är statarmamman Jucundina. Hon tar alla lidanden och umbäranden som en Guds straffdom. Men då två av hennes barnbarn rycks bort under vandringen på »hungerns vägar», så frågar hon varför Gud inte har någon barmhärtighet; varför skall barnen lida, de har ju inte syndat.
Pappa Jeronimo är arbetsträlen som tror att varje människa bär på sitt ofränkomliga öde. Han har bergfasta moraliska principer. Men eftersom livet går före döden så accepterar han att brodern Joao Pedro stjäl maniok och sötpotatis för att rädda familjens liv. Och på sin dödsbädd förlåter han det vackra älsklingsbarnet Marta som han tidigare förskjutit då hon prostituerat sig med en läkare för att skaffa sin lungsjuke fader ett friskhetsintyg.
Jeronimos syster, Zefa, är besatt av ett slags religiöst vanvett. Hon får varje kväll anfall och ropar sitt: Olycksaliga! Olycksaliga! Världens undergång är nära! Hon representerar beaton Estevao, en profeterande mystiker och religiös ledare som med underliga böner och riter kring sig samlar pilgrimer, vilka genom åkallan av Guds straffdom revolterar mot hunger, förtvivlan och nöd.
Och så är det de tre sönerna Jao, José och Jevencio, som kallas Nenen. De revolterar mot godsägarnas förtryck genom verktyg i de korrumperade politikernas händer. José blir den beryktade bandithövdingen Lucas Arveredos fruktade vapenbröder Åsk-Ze. I bandithövdingen Lucas Arveredos fruktade vapenden hjältemodiga hämnden för stulen bondejord. Nenen slutligen blir soldat och revolutionär. Han finner att nöden och svälten inte är lokaliserade till fazendan utan är gemensamma för alla arbetande, att jorden skall tillhöra dem som brukar den och att politisk medvetenhet hos fezendornas invånare ger den lösningen på hungerns problem som vare sig profeterande beatos eller härjande banditer kan bjuda.
Hungerns vägar är således inte bara en makalös samhällsskildring med rafflande handling. Den bjuder också ett vältecknat persongalleri, en djuplodande social analys och ett politiskt perspektiv som värmer och lyser.
(Baksidestext, Arbetarkultur 1952)
Där är statarmamman Jucundina. Hon tar alla lidanden och umbäranden som en Guds straffdom. Men då två av hennes barnbarn rycks bort under vandringen på »hungerns vägar», så frågar hon varför Gud inte har någon barmhärtighet; varför skall barnen lida, de har ju inte syndat.
Pappa Jeronimo är arbetsträlen som tror att varje människa bär på sitt ofränkomliga öde. Han har bergfasta moraliska principer. Men eftersom livet går före döden så accepterar han att brodern Joao Pedro stjäl maniok och sötpotatis för att rädda familjens liv. Och på sin dödsbädd förlåter han det vackra älsklingsbarnet Marta som han tidigare förskjutit då hon prostituerat sig med en läkare för att skaffa sin lungsjuke fader ett friskhetsintyg.
Jeronimos syster, Zefa, är besatt av ett slags religiöst vanvett. Hon får varje kväll anfall och ropar sitt: Olycksaliga! Olycksaliga! Världens undergång är nära! Hon representerar beaton Estevao, en profeterande mystiker och religiös ledare som med underliga böner och riter kring sig samlar pilgrimer, vilka genom åkallan av Guds straffdom revolterar mot hunger, förtvivlan och nöd.
Och så är det de tre sönerna Jao, José och Jevencio, som kallas Nenen. De revolterar mot godsägarnas förtryck genom verktyg i de korrumperade politikernas händer. José blir den beryktade bandithövdingen Lucas Arveredos fruktade vapenbröder Åsk-Ze. I bandithövdingen Lucas Arveredos fruktade vapenden hjältemodiga hämnden för stulen bondejord. Nenen slutligen blir soldat och revolutionär. Han finner att nöden och svälten inte är lokaliserade till fazendan utan är gemensamma för alla arbetande, att jorden skall tillhöra dem som brukar den och att politisk medvetenhet hos fezendornas invånare ger den lösningen på hungerns problem som vare sig profeterande beatos eller härjande banditer kan bjuda.
Hungerns vägar är således inte bara en makalös samhällsskildring med rafflande handling. Den bjuder också ett vältecknat persongalleri, en djuplodande social analys och ett politiskt perspektiv som värmer och lyser.
(Baksidestext, Arbetarkultur 1952)
Personer, aktörer
Konkreta platser för händelserna
Ämnesord
Originalspråk
Textutdrag
Vinden sopade bort molnen, regnet upphörde och barnen började leka under en himmel som återigen hade blivit klar. Hönsen kom ut ur hönshuset och började åter picka i det fuktiga gräset. En stark lukt av jord bemäktigade sig allt, smög in i husen och steg i luften. Regndropparna glänste på trädens och maniokplantornas gröna blad. En stilla tystnad utbredde sig över hela fazendan, över växterna, djuren och människorna. Det var bara barnens glada röster på gårdarna som störde stillheten i den ögenblicket:
”Regna, regnvåta regn,
tvätta min kärleks gata…”
Barnen dansade ringdanser, somliga var klädda i trasor andra var alldeles nakna, de var magra och hade uppsvällda magar. Molntrasorna skingrades på den blekblå himmelen, där lätta skuggor förebådade skymningen. Efter regnet såg allt gladare ut. Bakom mangårdsbyggnaden reste sig höga träd. Artur såg på grenarna som rörde sig mjukt i vinden, han log och tänkte för sig själv att träden måste vara mycket nöjda med det här regnet som de hade väntat så länge på.
”Regna, regnvåta regn,
tvätta min kärleks gata…”
Barnen dansade ringdanser, somliga var klädda i trasor andra var alldeles nakna, de var magra och hade uppsvällda magar. Molntrasorna skingrades på den blekblå himmelen, där lätta skuggor förebådade skymningen. Efter regnet såg allt gladare ut. Bakom mangårdsbyggnaden reste sig höga träd. Artur såg på grenarna som rörde sig mjukt i vinden, han log och tänkte för sig själv att träden måste vara mycket nöjda med det här regnet som de hade väntat så länge på.
Uppgifter om originalutgåvan av verket samt den första översatta utgåvan på svenska och/eller finska. Här visas också uppgifter om eventuella nyöversättningar och ibland även uppgifter om översättningar till andra språk än finska och svenska.
utgivningar
Namn
Undertitel
roman
Utgivningstid
Sidantal
376