Tidig dramatik

Volymen innehåller Hagar Olssons tre första dramer, alla sedan länge utsålda från förlaget. Det är stimulerande att på nytt läsa denna antinaturalistiska och delvis experimentella dramatik, som på sin tid – 1927–1931 – väckte ett visst rabalder inom samhället och mothugg från kritikens sida, för att inte tala om den oförståelse som publiken visade, når de framfördes på scenen. Och ändå har de inom våra små förhållanden skapat ett stycke teaterhistoria, röjt vägen för den nya, mera frigjorda dramatiken och blåst liv i den litterära och intellektuella diskussionen. De är alla barn av sin tid, men de behandlar allmänmänskliga frågor, lika aktuella i dag som för 30 år sedan; de har sina dramatiska och konstnärliga brister – en viss tendentiös ensidighet i karaktärsteckningen (m.a.o. brist på dramatisk objektivitet) och stundom en irriterande naiv romantisk känslofullhet (som antagligen skrämmer herrar teaterdirektörer) – men läsaren förnimmer hela tiden en intensivt levande och överkänslig författares pulsslag i språkets poetiska och temperamentsfulla utformning. För en nutida regissör borde speciellt S.O.S. vara en lockande uppgift och en inhemsk studioscen borde ta upp de två andra pjäserna till förnyad ”prövning”. – Jörn Donner har skrivit en mycket instruktiv inledning till boken, som naturligtvis bör finnas i alla bibliotek.