Vägen till världens ände
Samtida recension
Resonerande bokkatalogen gavs ut av Statens biblioteksbyrå mellan åren 1923-1961 och av Skolstyrelsens biblioteksbyrå mellan åren 1962-1988. Den delades ut som bilaga till Svenskbygden. Tidningen innehöll korta recensioner av ny, svenskspråkig litteratur och användes som hjälpmedel vid bibliotekens bokval.
Recension i Resonerande bokkatalog
Upphovsman
Utkommit i nummer
5/1974
Recension
Originalet till Vägen till världens ände kom ut redan 1934 och Hoel var född 1890 (död 1960). Det är alltså inte någon hyper modern barndomsskildring vi bjuds på utan en berättelse från sekelskiftet som väl i mycket återger författarens egna barndomsminnen och stämningar, drömmar och tankar som han kanske först under nedskrivandet återupplivat och försökt tolka. Början av boken, Edens lustgård, handlar om en känslig liten pojke, hans hem på landet och närmaste omgivning. Den senare hälften, Bygden, visar miljön i vidare betydelse, både naturen och medmänniskorna. Barndomens ängslan och ångest som de vuxna så ofta glömt framträder påfallande intensivt liksom känslan av mystik som omger de vuxna och skapar ett ohjälpligt avstånd till dem. Stämningen både ute i naturen och i hemmet är i all sin realism ovanligt trolsk. Kanske går hela utvecklingen lite för fort i den senare hälften av boken, läsaren upplever inte stämningen lika intensivt som i början.