Valdemar Seier

Från ett litet runt cellfönster i södra flygeln av Sorö kloster lyste en stjärnklar höstnatt år 1204 en enslig lampa genom de nästan avlövade lindarna ut mot sjön. Innanför i den höga, välvda Bispstugan, som den kallades, satt en vitskäggig gubbe i en svart läderstol med en bok framför sig på det väggfasta bordet. Detta var överfullt med handskrivna årsböcker och krönikor, en mängd avskrifter av gamla danska sånger och folksägner, samt runinskrifter och avbildningar av gravvårdar från hedentid. Mitt ibland böckerna stod en kopparlampa med en hemgjord skärm av ett flera gånger överskrivet och åter avskrapat pergamentsblad. På väggarna hängde rostiga svärd och hillebarder, stålhuvor, betsel och harnesk. På hyllan i vrån och vilbänken lågo bitar av urnor, och tjocka huvudskålar bland knotor och människoben. Vid spiseln under hörnhyllan med timglaset, stod ett blankt riddarharnesk, ett spjut och en stridsyxa.