I morgon blir det ljusare

Den här boken har vållat anmälaren huvudbry. Den har en missvisande rubrik; den är statisk och innehållsmässigt deprimerande. En ljusare morgondag förblir osannolik, eftersom personerna mest försjunker i sina "lokala" problem som därför tenderar att dominera som till synes olösliga. Men vem det? Formellt sett är boken mycket välskriven. Ganska originellt är greppet att formulera ett kodord, jag tänker på "körsångare", och i fortsättningen låta det ordet symbolisera varierande grupperingar av obehagliga människor. Fast knappast slår den symbolen igenom, även om det är sant att en annan finlandssvensk författare nyligen deklarerade att han inte tycker om körsång. Företeelsen må i varje fall härmed förklaras noterad. Bokens frågeställningar - vacklande nervsystem, vacklande äktenskap, skuld, ansvar, obeslutsamhet - är utan tvivel värda att ställas under debatt. Men hur komma framåt utan perspektivvidd! Nu är det närmast som svettades författarinnan oavbrutet på en stillastående konditionscykel. Och på det sättet kan man ju stärka krafterna inför nästa försök.