Skugg-gömman

Det här är Carolins egen berättelse. Året är 1914 och Carolin bor nu i Stockholm och ägnar sig åt teater. Hon är fast besluten att göra upp med sitt förflutna och gör allt för att förstå sig på vem hon är och vilket liv hon vill leva. Sökandet efter -- eller kanske jakten på -- sitt ”sanna jag” har börjat …

Carolin bor i en liten enkel lägenhet med påfallande många speglar. Hon förklarar att hon behöver dem i sitt arbete när hon iakttar sig själv för att studera en roll. Men i själva verket är speglarna ett uttryck för den personlighetsklyvning som Carolin har. Det är i speglarna hon möter Saga, sitt andra jag, som hon både samtalar med och skriver brev till. Och Saga svarar tillbaka.

Så här skriver hon till Carolin: ”Men betänk att det är inte ditt eget ansikte du ser därinne. Det är inte din odödliga själ som lyser emot dig ur dina ögons dunkla djup. Det är skuggor, idel skuggor, Carolin. Du omger dig med skugg-gömmor.”

(Bonnier Carlsen)

SKUGGSERIEN består av Skuggan över stenbänken (1982), och de vita skuggorna i skogen (1984), Skuggornas barn (1986) samt Skugg-gömman (1988).


"När jag var ute och reste med det Willanderska Teatersällskapet åkte jag mycket tåg. Vi kuskade land och rike runt, och jag såg alltid till att jag fick sitta för mig själv. Sedan låtsades jag djupt försjunken i en bok men läste inte en rad. Jag satt och tänkte igenom mitt liv istället, rullade upp det för mig, så att det blev nästan som ett biografdrama."

Med de orden börjar Carolin sin "undersökning av livet" - hennes eget liv. Hon bor nu i Stockholm och ägnar sig åt teater.
Hennes anteckningar börjar ungefär vid krigsutbrottet 1914. Hon beskriver omgivningen, vad som händer henne, men blickar både framåt och bakåt och försöker göra upp med sitt förflutna.
Berta och hennes pappa finns med i bilden, liksom Arild och Rosilda på Rosengåva, och hennes mor förstås... Hon tycker sig skönja ett mönster i allt hon upplevt - ett mönster som liknar ett Öde. Det är därför hon skriver.

(baksidestext)