Speglat i en droppe

Liksom Halldor Laxness var en av den nya tidens förridare på Island efter första världskriget, så tillhör hans landsman Thor Vilhjálmsson avantgardet inom den unga isländska författargenerationen efter andra världskriget.
Hans verk präglas av en konstnärlig hållning och en personlig stilkonst av modernt märke. Skarp iakttagelse går samman med djup inlevelse i mänskliga öden och med den sanne diktarens gåva att förläna mening och perspektiv åt det skenbart triviala. Det är egenskaper som kommer bäst till sin rätt i hans rent skönlitterära verk. ”Speglat i en droppe” (1957), det arbete med vilket Thor Vilhjálmsson nu presenteras för svenska läsare, rör sig nästan enbart i sydeuropeisk miljö, oftast fransk. Författaren vårdslösar heller inte lokalfärgen. Men framför allt är han inriktad på att avvinna situationerna deras mänskligt psykologiska innebörd. Med realistiska och surrealistiska berättargrepp i förening ger han pregnans åt ansikten, åtbörder och repliker. Det är en följd av korta, intensiva snitt ur verkligheten – människans anlete speglat i en droppe.

(baksidestext)