Mörkrets kärna (1988)

Samtida recension
Resonerande bokkatalogen gavs ut av Statens biblioteksbyrå mellan åren 1923-1961 och av Skolstyrelsens biblioteksbyrå mellan åren 1962-1988. Den delades ut som bilaga till Svenskbygden. Tidningen innehöll korta recensioner av ny, svenskspråkig litteratur och användes som hjälpmedel vid bibliotekens bokval.

Recension i Resonerande bokkatalog

Utkommit i nummer

6-7/1988

Recension

Romanen Mörkrets kärna av Marianne Alopaeus har i Sverige åter utkommit i en ny upplaga. Det är bra; innehållet är lika aktuellt i dag som för drygt tjugo år sedan. I Sverige närmar sig upplagesiffrorna småningom 100 000.
Mörkrets kärna är en bok om svår kärlek och tung kamp mot mänskliga fördomar, om tvivel och övertygelse och uppbrott. I Svensk-Finland har det inte varit någon bekväm bok. Den angriper ju sådant som pengar och ställning, arvets etik, den allmänna opinionen och den heliga släktsolidariteten. Den erbjuder med andra ord väsentlig läsning av en författare som inte vill förtiga det som hon har genomskådat.
Och som ett påträngande eko av Hagar Olssons teser i essän Jag lever formulerar Alopaeus den här frågan: ”Om kristendomen inte våldtagits av Rom och förvanskats och perverterats för att bli maktens lydiga instrument (den effektivaste våldtagningskupp som någonsin oskadliggjort en frihetsrörelse!) om ordet, symbolen, tillåtits segra över den primitiva konkretismen, skulle våt värld då se annotlunda ur?” Den frågan får inte förstummas.