Blåa rosor

När Rufus Karlssons mor dog, var det mången i byn som undrade hur han nu skulle ställa det för sig. Han hade bott tillsammans med mor sin ända till sitt fyrtiosjätte år och aldrig hade det varit frågan om giftas i samband med honom.
Rufus var inte som andra. Han var något för sig, precis liksom far sin, Gusten Karlsson. Men kyrksam och gudlig var han inte, liksom Gusten.