Ur de älskandes liv

I porträtten av tre unga flickor, den receptiva Aimée, den ensamma Tina, den ljuva Rose - systrar till Tintomara, till Tony Hastfehr, till Anaïs Nins fågelliknande kvinnoskapelser - har förf. fångat pubertetens tristess och extas, dess svängningar mellan dvalliknande trötthet och längtan att skapa - att måla, dansa, älska. Tina, prima ballerina, är höken bland de duvolika vänninnorna och Roses skirhet bildar en kontrast till det demoniska, lidelsefulla och depraverade hos de båda övriga, men stundom låter förf. bokens skiftande, drömliknande stämningar glida samman till ett helhet, ett slags kvinnlighetens kvintessens innehållande komponenter från dem alla tre. Hon etsar fram utsökta stilleben och ger liv åt atmosfären genom rörelser, ljud, lukter - skolan med dess unkna kyla, en ålderdomlig badortsstad på västkusten, kvinnomyllret på ett rivierapensionat, sommarmorgonens bleka gryningsljus över I'lle de la Cité.
Vad som frapperar i denna unga författarinnas på en gång skygga och sensuella diktkonst är hennes högt uppdrivna känslighet för flyktiga, halvt undermedvetna själsliga processer, en hypersensibilitet som med sinnesanalogiernas hjälp uttrycksfullt registrerar det vaknande kvinnopsykets ömtåligaste vibrationer.

(baksidestext, Bonniers 1951)


Innehåll:

Idyll I:
Aimée

Corpus:
Tina: I två främmande städer

Idyll II:
Rose